Jasmine's P.O.V
Jag kände att jag inte klarade av att se Harry gråta, det fick bara att förlåta honom fast jag vill att han lär sig något utav sina misstag.

 Jag sprang ut i hallen och tog på mig min jacka och mina skor, jag vet att jag faktiskt bor med Harry nu men jag var tvungen att fly någonstans där jag slapp se honom gråta.

 Harry sprang ut i hallen och tog tag i min högra arm,
"Where are you going? You live here remember?" Harry tittade rakt i mina ögon och jag skakade loss min arm,
"I know but I can't take this anymore! I just want a few days to think this all through, and I can't stand seeing you cry cause that makes me forgive you and that wouldn't be right.

 Look, I just want you to learn from your misstakes, just like a NORMAL guy would." Harry är en normal kille men, jag vet inte. Han verkar bara inte insee själv.

 "I really didn't think you loved me for being a pop sensation, Wow, you must be such a good actress, I mean you made me believe that you loved me for being me. You are unbeliveable!" Harry var bara sur och nu var det jag den som grät.

 Gud vad man kan må dåligt på grund av nått så korkat som detta.

 Men jag älskade faktiskt Harry för den han är och inte den snygga pojkbandmedlem han är på scenen.

 "STOP IT HARRY! You know I love you just the way you are! Right now you just want me to feel bad! I am the one who should be angry cause..." Jag tvekade på om jag skulle säga men till slut rann det ur min mun, "YOU CHEATED ON ME!"

 Jag sprang utan att ge honom chansen att förklara.
Jag sprang utan rikting (haha see what I did there?) och min slut destination var Michelle's hus, hon var den ända personen som kunde muntra upp mig just nu. Jag knackade på dörren och efter bara nån minut öppnar hon.
"Oh hi there! Vill du ha tillbaka ditt hus nu eller?!" Sa hon, full med sarkasm i rösten "Nej, men jag har haft värsta grälet med Harry och du är den ända som kan muntra upp mig när jag är så här nere.." 
Efter ett par timmar hade Michelle föreslagit allt som fanns att göra London men jag hade sagt nej till allt.

 Jag kände inte för att göra nått, Jag ville bara ha min Harry tillbaka. Jag saknade honom redan och det har bara gått 4 timmar sen jag sprang ifrån honom.

 Jag tog upp in mobil och låste upp den [5 new messages Harry xoxo] och [12 missed calls Harry xoxo] Jag kollade igenom meddelandena det mesta var bara korta sms där han skrev att han ville att skulle komma tillbaka och prata om det eller att han var hemskt ledsen.

 Det knackade på dörren och Michelle gick för att öppna. Hon stängde dörren in till vardags rummet på vägen ut. Jag bara låg där, stilla som ett lik och stirrade på bjälkarna i taket.

 Plötsligt hörde jag att nån började skrika i hallen så jag gick fram till dörren och pressade mitt öra mot för att höra. "I NEED TO TALK TO HER!" det var Harry, jag hörde det på hans djupa och mörka röst

 "BUT YOU CAN'T! SHE DON'T WANNA SEE YOU! IS THAT SO HARD TO UNDERSTAND?!" skrek Michelle tillbaka.

 Jag tänkte en stund och beslutade mig för att prata med Harry och att jag skulle låta honom förklara. Jag öppnade dörren långsamt och och gick fram och la min hand på Michelle's axel.

 Hon vände sig om och tittade förvirrat på mig "Jag har bestämt mig för att ge honom en chans att förklara.." "Men du sa ju.." "Jag vet vad jag sa men han måste också få en chans du vet."

 Hon bara nickade och gick in i köket.

 Min blick flyttades från köks dörren till Harry "So? What do you want!?" "I want you to forgive me." "Give me a reason."

 "I love you?" "That crap is not working on me Harry! Unless you have a real reason, I don't want to see you again!"

 Jag tog tag i dörren och försökte smälla igen den men Harry fot var ivägen. "Look I can't deny that I cheated but I can say that I'm deeply sorry and I'd do anything to make you frogive me."

 Jag bestämde mig till slut för förlåta honom för jag älskar honom och kan inte föreställa mig ett liv utan honom, " I forgive you."

 Harry log och kom fram och kramade så hård att jag inte kunde andas "haha Harry.. I... Can't... Breath" Han släppte taget och bad om ursäkt.

 Jag lytade mig fram och kysste honom. han kysste mig tillbaka och jag insåg att han är det bästa som någonsin hänt mig och jag vill värkligen inte ville förlora honom.

 Harry avslutade kyssen och tittade in i mina ögon, "I love you, You are my everything and I never wanna lose you." 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hej alla! Jag är tillbaka! Jag har äntligen fått lite idèer till dem nästa kapitlena (heter det så?) iallafall, jag måste sticka nu. :) Ses snart :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag tänkte börja göra lite olika sorters #imagine (korta noveller) på bloggen. Jag hoppas alla är okej med det och att ni inte slutar följa bloggen bara för att jag är lite "dirty minded" ibland. Jag kommer göra, snuskiga och romantiska. Dem kommer v...

*Jasmine's POV*När jag kände att det var dags att gå hem så jag gick in på toan, dushade, tog på mig nya kläder när jag hörde ett pling nånstans ifrån. Jag kollade ner på vasken och hittade Harrys telefon upplyst, jag tog upp den och tittade och det ...

*3rd person POV* Jasmine och Harry sat i tystnad värlidigt länge så dem han läsa artikeln många gånger: Harry Styles fighting without doubt Harry Styles was seen yesterday on a date with his new girlfriend in the park. Harmonic you may think, w...

Jag är ledsen för att det tar så lång tid för mig att skriva fanfics men efterso Min dator är hos pappa och jag är bara hos pappa varannan vecka så ja, det kommer bli så med mina fanfics också. Så alltså varannan vecka kommer det upp nya delar på m...

*Harry's POV* We were finally here, I really hope she likes it. I have spent every day since we first met to find this. It's really one of a kind over here in cold England. "Wow, Harry. Is this your new apartment?" She asked as we walked inside a...